Blogg

Nya medium och tankar om utveckling

I helgen hade vi avslutning och examination! Efter ett drygt års intensivt arbete var det dags för mina fantastiska mediumelever att diplomeras – beviset för att de är redo att ta emot klienter och arbeta som medium med privatsittningar och healing. Stort grattis till er!

                       

Att få arbeta med andevärlden är ett privilegium! Det är en känsla svår att beskriva, men ödmjukhet, tacksamhet och varm kärlek fyller mig varenda gång jag får förmånen att jobba medialt. Något av det roligaste och mest givande för mig är att hålla utbildningar och kurser. Att få se och höra och vara med när kursdeltagare förundrat utbrister: Det funkar ju!!! Helt otroligt, jag fick ju kontakt! Är det sååå det känns?

Det är inte bara själva kontakten med andeindividen, det är kontakten med min egen själ. Det ena ger nämligen det andra och när du öppnar upp dina sinnen för att kommunicera med andevärlden, då öppnar du också upp din kanal för din högre intuition på ett nytt sätt och det i sin tur gör att du kommunicerar med din själ – på riktigt. För mig går därför medialt arbete och personlig utveckling hand i hand- du kan inte jobba med det ena utan det andra. Då blir det bara halvt.

Personlig utveckling innebär att lära känna sig själv bättre och den vanligaste frågan jag får handlar om: Men tänk om jag inte orkar med alla negativa sidor jag hittar hos mig?? Mitt svar är alltid samma: Det handlar om att hitta ditt LJUS, dina styrkor och dina förmågor, allt det fantastiska som är du och att på vägen ”rensa bort” hinder och blockeringar som ligger som ett filter framför din själ, ditt verkliga jag. Om vi identifierar våra negativa mönster, vårt vardagliga handlande som hindrar oss utan att vi är medvetna om det, om vi väljer att nyfiket titta på syftet bakom våra negativa mönster, då, men bara då, får vi möjligheten att välja något annat, att hitta nya mönster och vägar. Det kan vara en enda tanke som hindrar mig att vara den jag är, det kan vara en enda rädsla som får mig att tro att jag inte kan eller inte duger. Om vi ser det och identifierar det- och får möjligheten att skapa något annat, hur mycket är inte det värt??

Behöver man personlig utveckling egentligen? Det beror på, vill jag säga. Är du rädd för att misslyckas? Skäms du för dig själv? Väljer du alltid ”fel” partner? Vill du en massa saker som du inte gör eftersom det inte går? Är du missnöjd men hittar inte lösningen för att bli nöjd? Ljuger du för dig själv? Är du stressad? Gör du inte det du säger att du vill göra? Tänker du att livet måste vara mer än det här? Om du svarar ja på någon av de här frågorna, så är svaret självklart för mig. Japp! Personlig utveckling är en nödvändig del av livet.

Några som går kurs hos mig vill framförallt stänga ner sin andlighet- bli av med sin mediala förmåga eftersom den stör och skrämmer. Jag har all respekt för den känslan, jag var själv rädd innan jag förstod min förmåga fullt ut. Nu är det ju så med oss människor, vi kan inte alltid  välja. Har jag fötts med fötter i storlek 39 eller 36, så är det de fötterna jag har. Jag får se till att ha skor som passar. Samma med våra sinnen, om du störs av grannens musik så kan du inte plötsligt välja att bli döv. Men vi kan lära oss att använda vår mediala förmåga och vi kan kommunicera med andevärlden och ha ett samarbete som fungerar. Lär vi känna vad vi upplever och lär oss att förstå vad som händer, så försvinner rädslan och då är det betydligt lättare att acceptera sin förmåga.

 

Jag går kontinuerligt på kurs för att hålla mig a jour med mig själv och utan min främste mentor Terry Evans hade jag inte varit den jag är idag, vare sig medialt eller personligt. Två andra som betytt och betyder mycket är Birkan Tore och Camilla Elfving. Man blir liksom aldrig klar med utveckling – den pågar och fortsätter hela tiden. Jag älskar det!

Den 12-13 maj är det kurshelg hos mig igen! Intuition och personlig utveckling på lördagen och medial utveckling på söndagen! Varmt välkommen med din anmälan SENAST fredagen den 4:e maj.

 

Var det där särskilt snällt?

 

Hur blir du ditt bästa jag och hur blir ditt liv det bästa möjliga för dig?

Kort, koncist och brutalt och sagt med massor av kärlek:

Sluta ljuga för dig själv! Ta ansvar! Säg vad du vill ha! Sluta gnäll och sluta ge dig själv ursäkter!

Ditt liv är NU! Det pågår just nu.

Är du i harmoni? Är du nöjd och tillfreds med ditt liv? Är du precis där du vill vara? Mår du precis så bra som du kan? 

Nej, det är kanske inte så snällt sagt, men med all kärlek, det är sant. Jag förstår att det väcker känslor, meningarna ovanför. Bra - det är meningen.

Vet du om att just du är underbar? Vet du om att du både kan och är värd att må bra, hitta just din plats, ditt sammanhang? Vet du om att du har förmågan att skapa ett liv utifrån ditt hjärta och din själ?

Vet du också om att det enda som står i vägen för dig är... Du?

 

Kommer du ihåg när du lärde dig cykla? Du satte dig, du välte. Mamma eller pappa höll i pakethållaren och så kom du upp igen och trampade på och du har lyckligtvis glömt exakt hur många gånger du körde in i buskaget, husväggen, välte och slog dig. Förmodligen grät du, både för att det gjorde så otroligt ont att skrapa upp knän och armbågar, men sannolikt också av ren ilska och frustration! Säkert slängde du den förbaskade cykeln i marken och stampade in, arg som ett bi, ledsen och besviken. För att gå ut igen, lyfta upp cykeln och trampa vidare tills det magiska ögonblick då det funkade- du rullade iväg stadigt och tryggt!

Eller så visade du inte så mycket känslor utan klev gång på gång upp på cykeln, torkade tårarna och fortsatte lugnt och metodiskt tills du fixade det- tills du susade iväg på stadiga hjul!

Du vet redan vad jag ska säga: Hade du lagt av vid första eller ndra motståndet så hade du aldrig lärt dig cykla. Hade du inte "orkat" eller "haft lust" så hade du inte lärt dig. Hade du gett dig själv (ännu en) dag att softa och koppla av, så hade du heller inte lärt dig.

Om du helt enkelt hade kapitulerat i rädsla så hade du inte lärt dig cykla- du skapade själv det du ville uppnå, trots att du var rädd! Och du var inte ensam, säkert hade du någon där som skaffade cykeln åt dig och som kanske till och med höll i pakethållaren, som satte plåster på dina knän, men som lät dig försöka gång på gång.

Det är precis det mina översta rader handlar om. Att visa på att det är DU som skapar din verklighet.

Vi blir inte hjälpta av att mötas av ursäktande förståelse. Den sorten ger oss en väg ut och gör det möjligt för oss att fastna där vi inte mår bra av att vara.

Förståelse och kärlek är nödvändigt - livsnödvändigt. Men om vi tillåter oss att ha det bekvämt hela tiden, så kommer vi ingenstans. Det är inte enkelt med förändring! Det gör ont, det skapar motstånd och ibland vill vi bara lägga av.

Vi fastnar i vår bekvämlighet och ger oss själva ursäkter och så plötsligt inser man att halva livet har gått och vad hände med mina drömmar?? Mina visioner?? Min tro på mig själv?? Min respekt för mig själv och det som är jag?

Om du inte ärligt kan säga ja till de flesta av följande påståenden, så är du inte där du kan vara:  "Jag är nöjd där jag är. Jag mår bra i mig själv. Jag jobbar med det jag verkligen vill, mitt jobb ger mycket mer än det tar och jag omger mig med exakt de människor jag vill omge mig med. Jag är på en plats där jag är respekterad och accepterad för den jag är på riktigt och jag tar verkligen tillvara på all min kraft och förmåga och mitt normala tillstånd är att må bra med mig själv och i mig själv. Jag använder mina styrkor på ett bra sätt och har hyfsat god koll på mina svagheter. Jag klarar av livets smärtor, utmaningar och sorger och jag reser mig igen och återtar min kraft".

Vad du är värd att ha ett riktigt bra liv. Och det absolut bästa är att du behöver inte fixa det ensam. Du behöver göra jobbet, ja. Men det finns massor av stöd och hjälp att få.

Sök dig till ett sammanhang där du känner att du kan få stöd i din förändringsprocess. Bara du vet var du hör hemma- se dig omkring, känn efter.

Men ta dig själv på allvar och behandla dig själv som den fantastiska kvinna eller man du är. Det är du värd! Ditt rätta sammanhang finns därute, jag lovar!

En mycket god jul önskar jag dig!

 

Vad är det som gör att vi inte gör det vi säger att vi ska göra?

”Åh, vad jag längtar efter att meditera, när jag gjorde det regelbundet så mådde jag verkligen bra av det!”

”Jag måste verkligen börja promenera igen, det är verkligen något jag mår bra av”.

”Jag har aldrig mått så bra som när jag jobbade 75%, det önskar jag att gjorde nu också”.

”Jag är så fruktansvärt trött på mitt jobb! Jag har tänkt så länge att verkligen göra slag i saken och söka mig något annat”

”Jag MÅSTE verkligen sluta lägga mig i soffan när jag kommer hem, jag BEHÖVER ut och springa istället och jag VILL ju!”

Känns det igen? Jo, jag är övertygad om att var och en av oss vid olika tillfällen varit där.

Så vad beror det på? Varför sätter vi oss inte bara och mediterar eller hälsar på mormor eller vad vi nu vet att vi egentligen vill och skulle må bra av?

Mitt svar blir: Lathet

                      Yttre omständigheter

                      Rädsla

I de kategorierna kan vi få in nästan alla våra anledningar. Jag menar verkligen inte att vara respektlös eller att vifta bort anledningarna som hindrar oss - vi har dem alla. En del är vi medvetna om och en del anledningar har vi faktiskt ingen aning om.

Jag möter ofta människor i samtal och det kan handla om att man vill förändra ett beteende. Det kan vara väldigt provocerande när jag säger att ingen människa har ett beteende vi inte har någon vinst av – för så är det. Det är ju naturligtvis inte ett medvetet val man gjort, men det visar sig ofta ju längre man borrar i det, att jo, där finns en vinst. Inte sällan är det tryggheten att få stanna i comfortzonen som är vinsten. Hur ser det ut för dig?

Jag var ute och gick idag - det mår jag riktigt bra av och njuter av. Men jag reflekterade medan jag gick, att det är en sådan sak som jag rationaliserar bort i vardagen. I själva verket handlar det om att jag är lat och vill sitta i soffan under en filt, de gånger jag väljer bort det. Inte tidsbrist, som är en yttre omständighet jag ibland lurar mig själv med.

Vi är intressanta varelser, vi människor! :-) Jag slutar aldrig fascineras.

Mina promenader är oftast gående meditationer, jag har aldrig någonsin musik i lurar eller någon mobil med mig. Jag tänker och reflekterar, idag kring just vad som hindrar oss att göra det vi vill:

Ibland fastnar vi på vägen mot målet. Något kommer ivägen, som vi inte vet hur ska ta oss förbi.

Ibland klamrar vi oss fast vid det gamla, som om det gällde livet. Vi vägrar släppa taget! Det enda lövet på hela björken hänger envist kvar längst ut på en gren.

Målet kan vara alltför avlägset:

Eller i vill inte utmärka oss, sticka ut från mängden:

Så, börja där du är. Just nu. Var är du?

 

Vad kan du göra just precis nu, för att du ska göra det du säger att du ska göra?

 

Medveten närvaro?

 

Vi slänger oss ofta med uttryck som just ”medveten närvaro”, att vara i nuet, mindfullness… Men vad är det och vad betyder det?

Jag började städa bort vardagens energitjuvar för ett par veckor sedan, sådant som sänker min energi och inte är gynnsamt för mig. Först ut var att se på nyheter en gång per vecka istället för en gång per dag, samtidigt bytte jag radio mot musik jag själv valt i bilen. Nyhetsflash jag knappt var medveten om att jag hade i mobilen, brände plötsligt i ögonen och jag insåg att den måste väck! Hur galet är inte det, att få rubriker med elände med jämna mellanrum, hela dagarna? Vad gör det med oss?

 Jag frågar mig varje dag: är det här bra för mig? Medvetenhet är nyckeln till allt.

Jag vaknar på morgonen. Det första jag gör är att omsluta mig med ljus och jag tänker att jag väljer glädje idag. Eller kraft, eller tålamod, eller vad jag för dagen behöver, men glädje väljer jag oftast. Medveten närvaro- vad tänker jag? Vad vill jag?

Jag tittar kanske ut, ser att det är mörk och regnar. Min första spontana tanke är: Usch!!! Medveten närvaro: jag reflekterar över mitt ”usch”: Aha, jag behöver vara vaksam på hur mörkret påverkar mitt humör, okej, jag konstaterar att det är mörkt och att det regnar och att jag inte tycker om det- men jag kan välja hur jag tänker om det. Och jag är medvetet medveten om vad jag tänker och känner just här och just nu. Jag har val: Jag kan mata mig själv med negativa tankar om mörkret och regnet och konstatera att ”fy, vad jag blir på dåligt humör och nu kommer det vara mörkt och bedrövligt till mars”. Jag kan också välja att mata mig med andra tankar: Okej, nu är mörkret här. Vad bra att jag uppmärksammar att jag är känslig för mörkret, då kan jag aktivt fokusera på att göra saker jag mår bra av och min medvetna närvaro i nuet ger mig möjlighet till att reflektera i nuet- och acceptera känslan- okej, det är så här jag känner. Jag väljer själv hur jag handlar utifrån det jag känner. Gräver ner mig – eller ”gillar läget” och fortsätter med mitt liv. Och nej, livet blir inte glass och ballonger bara för det, jag gillar inte mörker. Men min aktiva medvetenhet ger mig tillfälle att uppmärksamma mig själv i nuet – och därmed finna verktyg för att göra situationen bättre istället för sämre.

Medveten närvaro kan vara som häromveckan: Jag sitter och kör till jobbet tidigt på morgonen. Jag vaknade tidigare på morgonen och kände mig lite trött, men okej. På radion talar de om nya rasistiska dåd och jag blir in i själen ledsen och energin rinner av mig. Då fick jag nog. Ingen radio i bilen på morgonen! Jag är oerhört samhällsintresserad, engagerad och vill vara insatt i vad som händer – men jag måste ta kontroll över hur jag får informationen! Jag avsätter tid, när jag ska titta på vilken sändning och när jag ska läsa vad. Att låta nyheter anfalla mig i öronen från radion eller via ögonen genom nyhetsflash i mobilen, det funkar inte om jag ska må bra och hålla min energinivå högt – det inser jag när jag medvetet reflekterar över den känsla jag får i bilen. Hur mådde jag för fem minuter sedan? Hur mår jag nu? Vad hände däremellan? Kan jag påverka det? Hur? Okej- action!

Glöm inte att du är medskapare i och av verkligheten!

Den goda cirkeln

 

Gynnsamma miljöer är en av de främsta faktorerna för att vi ska må bra. Vad är då ”må bra” och vad är ”gynnsamma miljöer”?

Att må bra betyder för mig att jag gör det jag vill göra, att det jag jobbar med känns rätt för mig, i mig. Att de människor jag har omkring mig är bra för mig och jag är bra för dem. Att jag mår bra tillsammans med dem och att jag accepterar och respekterar dem och att jag älskar dem jag har närmast. Och att de i lika hög grad accepterar och respekterar mig och att de som står mig närmast älskar mig.

I en gynnsam miljö mår jag bra. Det jag just har beskrivit är en gynnsam miljö och i sådana mår människan bra. That´s a fact :-).

Och det bästa är att vi har alltid möjligheten att välja! Inte alla våra miljöer, men vi kan välja någon. Om vi har ett jobb som vi inte trivs med, så kan vi lägga extra energi på att se till att våra andra sammanhang är gynnsamma. Ju fler gynnsamma omständigheter vi är i, desto fler hamnar vi i – den goda cirkeln.

Ofta hör vi om människor som hamnat i en ”ond cirkel” – den GODA cirkeln är än mer kraftfull, varför pratar vi aldrig om den??

Gör något litet som tillför något gott i ditt liv - måla, skriv, påta i trädgården, ta den där promenaden du vet att du mår så gott av, men är för lat för att masa dig ut på ;-).

Ta dig tid att möta människor du tycker om eller har något gemensamt med (intresse, förening, utbildning) - och nej, umgänge via telefon och dator räcker tyvärr inte – det är i det fysiska mötet det händer något så oändligt mer kraftfullt. Därför behöver vi ta oss tid att möta människor på riktigt. Även om det är bekvämare att bara öppna Facebook efter jobbet.

”Jo, men jag känner ingen som gillar att promenera och jag fixar inte att promenera själv”- nämen så utmärkt då, att du kan använda Facebook till att via olika forum hitta någon som liksom du är intresserad av att titta på ungersk film OCH promenera- vips har du skapat dig en gynnsam miljö på flera plan – du har börjat skapa en GOD CIRKEL. Och den kommer att föra med dig mer gott- eftersom du nu promenerar så får du mer luft och motion, det innebär att du blir piggare! Du har fått sällskap, kanske flera dagar i veckan- du skapar kraftfält i mötet med andra människor, vilket i sin tur sänder ut gynnsamma energier så att du kommer att dra till dig ytterligare gynnsamma omständigheter.

All förändring kräver mer energi i början, och känns det för tufft så be om hjälp! Att be om hjälp när man behöver det är magiskt.

Och när du tagit dig upp för den första motiga biten, skapat en förändring, så komer du att märka att det är så oändligt mycket lättare sedan- det är inte en ständig kamp, även om det känns så i början!

Det mest värdefulla du har, är insikten om din egen kraft och dina egna möjligheter och vetskapen om att du själv kan förändra snart sagt vilken situation som helst. Och allt kan bli bättre!

Vad gör jag för att må bra?

Temat idag är vad jag gör för att må bra. Jag har fått frågor om det, nämligen och då tänkte jag att det blir ett blogginlägg endera dagen och här kommer det. 

Jag fick också för ett tag sedan frågan om man alltid mår bra när man jobbar med medialt arbete och om personlig utveckling innebär att man "har svaren".

Ha, I WISH! :-)

Nej, självklart så finns livet även hos oss som jobbar inom det här området och livet, tja, det innebär ju glädje, lycka, tristess, sega dagar, sorg, saknad, längtan, pms, ilska... Och så är det och ska vara.

Men visst är jag betydligt bättre rustad nu att ta hand om mig och hantera när livet inte är bara är ljus och maränger, än jag var innan jag började ta mig själv på allvar. Med det menar jag att jag gjorde ett aktivt val att se varför vissa saker inte funkade i mitt liv, varför jag inte mådde så bra som jag någonstans visste att jag skulle kunna göra.

Jag började med det jag kallar "personlig utveckling". Vem är jag? Varför gör jag som jag gör? Varför "drabbar" vissa saker mig? Hur kan jag må bättre, känna mig helare, utvecklas, få nya tankar? Se hela mig, inte bara det jag ville se. Upptäcka mina mindre trevliga sidor och hur de påverkar mig och andra. Se mina mönster, se vilka dramer jag spelar upp i livet. Möta alla aspekter hos mig. Och någonstans hitta helheten som är jag och inte bara stå ut med alla mina sidor, utan acceptera dem och mig och göra något åt det som inte är gynnsamt.

Det är utan någon som helst tvekan det bästa jag gjort i livet. Det pågår fortfarande. Numera är jag ganska transparant för mig själv, jag känner mig hyfsat väl, mina reaktioner och dramer och jag upptäcker nytt hos mig hela tiden. Jag tar mig an mig själv med nyfikenhet!

Det går inte att prata om det här utan att nämna Terry. Min vän, mentor, favoritengelsman - tack igen. För allt.

 

Det var området "må bra i känslan". Sedan är det viktigt för mig att må bra i kroppen också, den ska hänga med ett tag och bör behandlas med respekt och vänlighet. Jag har styrketränat och gått powerwalks i nästan 20 år och mår jättebra av det. För några år sedan skadade jag foten riktigt illa och kom ur fas med pw och tappade dem under en ganska lång tid. Tyvärr har en långdragen axelskada satt nästan stopp för styrketräningen och nu är jag igång med dagliga powerwalks igen, men vikter runt vristerna. Till hösten vill jag börja yoga. Jag måste använda kroppen, annars mår jag inte bra. Jag tänker också på vad jag stoppar i mig. Jag vill ha ekologisk mat och köper bara eko så långt det är möjligt. Jag vill veta vad jag äter och lagar all mat från grunden. Jag vill ge kroppen sådant den mår bra av. Tyvärr räcker inte bra mat längre, våra sönderodlade jordar innehåller för lite näring, så kosttillskott är för mig ett måste.

Jag tar dagligen Omega 3, D-vitamin, Juice PLUS, Magnesium, Efamol, Femal balans, Kokosolja och på sommaren Solarin för att hjälpa huden i solen.

Ofta blir det en shot med ekojuice och grönpulver, särskilt under vintern.

Jag försöker att undvika alla transfetter, tillsatser, färgämnen... Jag köper helst ingenting som alls har ingredienser, om jag säger så.

Det gäller vad jag tvättar mig med också, bara ekologiska tvålar, duschcremer, hudlotioner - helst så rena så att man kan äta dem- huden tar upp allt.

Vad gör jag mer för att må bra?

Ett glas rosé i solen, ut och äta en god middag, umgås med älskade vänner, läsa bra böcker och sova gott och varje kväll tänka igenom allt jag har att vara tacksam för.

 

Ta väl hand om er! Det är ni värda.

 

 

Vila och återhämtning

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sommaren är här på riktigt, även om det nu varit lite kyligare än många önskar. För mig är sommaren en tid för återhämtning och energipåfyllnad, ju mer sol, ljus och grönskande natur jag får, desto bättre rustad är jag för de kommande två årstiderna. Jag hämtar energi av promenader och träning, av att umgås med människor jag tycker om. Jag vilar genom att läsa böcker, en kväll i soffan framför tv:n eller sitta i solstolen på min älskade altan.

Jag har två jobb, jag är anställd och egen företagare. Jag går kontinuerligt på utbildning av olika slag, jag jobbar ständigt med min egen utveckling. Min upplevelse är att jag får massor av energi av mitt arbete med det jag gör i mitt företag – att leda meditationer, jobba med andevärlden, jag är pigg som en lärka efteråt. Men självklart måste jag vila och återhämta mig! Jag är helt ledig från båda mina jobb och alla utbildningar i tre sammanhängande veckor i sommar- nödvändigt och jätteskönt. Min sista semestervecka kombinerar jag med utbildningsdagar i Göteborg, men får också utrymme för ledighet och vila.

Återhämtning kan ske på olika sätt, det måste inte innebära att tillbringa två veckor i en hängmatta. Våra liv så ser så olika ut, vi tycker om olika saker och har olika gott om tid och olika möjligheter. Men återhämtning behöver vi, både kroppslig och psykisk/mental och själslig.

”Jamen, jag fixar inte riktigt att slappna av, faktiskt. Jag mår sämre av det, en massa jobbiga tankar och känslor kommer upp och jag märker att jag mår bättre när jag håller igång”. Det är inte sällan människor upplever det så, vi är vana att hålla ett (alltför) högt tempo och inte ge oss tid att stanna upp låta tankarna och känslorna komma fram. Vi stiger upp, jobbar, facebookar, läser tidningen, tittar på tv, går ut en promenad med lurar i öronen och lyssnar på musik, tittar på tv, läser bok, städar och kör igång musik på hög volym, spelar lite tv/datorspel, går och lägger oss och har radion på lite för att det är lättare att somna då.

Jag träffar människor varje dag som aldrig är i stillhet, aldrig i tystnad. Som måste facebooka samtidigt som de promenerar med lurar i öronen – ”jag måste utnyttja tiden maximalt”.

När man då sätter sig ner i tystnad och stillhet, då kommer ett obehag sakta smygande. Rastlöshet. Stress. Tankarna far och kanske hinner man sträcka sig efter mobilen tre gånger de första trettio sekunderna för att meddela någon något man kom att tänka på eller för att sätta på den där låten. Frustration. Man kanske sitter där och blir förbannad till och med. Eller efter en minut, när man blundat och andats lugnt och det där obehaget kanske gett sig tillkänna, då kanske tårarna börjar rinna. Men jag är ju inte ledsen!? Eller? Där flyger man kanske upp och fnyser ”Det här är ju löjligt!” och så kör man igång Spotify och vattnar blommorna.

Eller så gör man inte det. Man kan välja att sitta med det där obehaget. Irritationen. Ilskan. Frustrationen. Tårarna. Kanske alltihop samtidigt. Kanske kommer det ett inre leende, en känsla av frid och stillhet och välmående. Njutning av stunden. Tacksamhet. Oj. Vad händer?

Jag lyssnar på min själ. Låter mina känslor visa sig för mig. Jag värderar dem inte, trycker inte ner dem.  Jag sitter tillsammans med dem, accepterar att de finns där. Varje känsla är min. Varje känsla är okej - om än obehaglig ibland. Skrämmande, otäck, kanske, men aldrig någonsin farlig. Och den värsta av dem alla, ångest, även den klingar av efter 90 sekunder - om du sitter med den och är med den utan att värdera.

Är det då bara jobbiga känslor som kommer upp?? Inte alls, men är du ovan vid att sitta i stillhet så blir det kanske så till en början, helt enkelt för att det är de känslorna man gärna flyr ifrån i vardagen...

Det är i stillhet och bara då, du lyssnar till din själ. Det är så vi kommer i kontakt med oss själva. Och hur ska du veta vem du är och vad du vill egentligen, om du aldrig lyssnar?

Och om inte du vet vem du är och vad du vill och känner, vem ska då veta det?

 

Ta hand om dig! Njut av stillheten och vilan :-)

Ha roligt!

Något av det mest läkande som finns, är skratt! Glöm inte bort att ha roligt, slappna av, busa, läs en kul bok, titta på en rolig film.

 

Ensamhet

 

Ensam.

Smaka på ordet. Vad väcker det? Vilken laddning har ordet just nu?

Själv. Utanför. Vila. Oönskad. Mörkrädd. Gåva. Njutbart. Udda. Tystnad. Sorg. Längtan. Rastlös. Tråkigt. Uttråkad. Nöjd. Egentid. Underbart. Skrämmande. Ångestfullt. Härligt. Sällsynt.

Vad gör ensamheten med oss och vad väcker den? Är det annorlunda om den är påtvingad, ofrivillig eller självvald? Har jag valt bort en icke gynnsam tvåsamhet eller blivit ensam då en älskad partner dött?

Det som ofta är svårast med ensamheten är mötet med oss själva. Ensamhet ger tid för reflektion. Tystnad ger utrymme för tankar. Tankar föder känslor.

Nästa gång du är ensam, ge dig själv en stunds tystnad utan radio, tv eller musik. Sitt i stillhet utan dator, mobil och sociala medier. Sitt en stund med dig själv och låt tankarna vandra och känslorna komma. Lägg märke till vad du känner och acceptera varje känsla som kommer. Vila i varje känsla, oavsett om det kommer gråt, ilska, fnissighet, frustration eller sorg. Var en stund med dig själv. Varje dag. Känn dina känslor men lyssna inte alltför mycket på det du tänker.

Bjud dig själv på tio minuter i ditt eget sällskap, i tystnad, varje dag. Då tappar du inte bort dig eller dina känslor eller det som är Du.

April!

Årets tre första månader har passerat i rasande fart, får jag säga! En fjärdedel av 2015 – visst svindlar det lite när man tänker så? Året har ju nyss börjat – eller?

Naturen skiftar- vitsippor lyser upp, ljuset återvänder, fåglarna sjunger i kapp och det ekar verkligen av fågelsång! Jag drabbas alltid av lätt städmani, måste ha rena fönster, rena golv, finns det någon yta i mitt hem som inte redan målats vit så vill jag måla vitt! Jag, som påverkas oerhört av vinterns mörker, jag föds på nytt. Jag får också (enda gången på året) lust att rensa i rabatterna (det som nu är kvar av dem..) slita upp det gamla, torra, döda från i höstas och ge plats åt nytt liv. Det här pågår i högsta grad inom mig också- vad går jag och bär på för mentalt skräp som jag skicka ut för att ge plats åt nya, friska tankar? Vilka tankemönster som inte längre tjänar mig, kan jag byta ut mot nya tankar? Tankar jag väljer själv och aktivt ersätter de gamla med.

Vilka gamla föreställningar går du och bär på?

”Åh, vad det vore kul med yoga, har ju läst om det…” för att sedan skratta åt dig själv, vifta bort, ”Jo, tjena, solhälsningen-  jag är vig som ett kylskåp,  ryggen skulle gå av, jag skulle aldrig ta mig upp, det skulle sannerligen roa hela rummet om jag…”

”Måla… det är ju häftigt med vattenfärger, vilka akvareller det finns – målarkurs kanske? Ha ha, jo eller hur, kludda ihop något min femåring hade kunnat måla med vänster hand i ett mörkt rum, ja, jösses, jag har inget sinne för färg, nej, nej och när skulle jag ha tid för det??”

STOPP! Lägg av! Det du gör, är att vifta bort dig själv, inte ta dig dig själv på allvar, inte behandla dig själv med respekt. Skulle du, ärligt talat, säga så till en kompis som vill börja med något nytt?

Ta dig själv på allvar. Vifta inte bort dig. Varje gång du gör det, sänker du din självkänsla.

Kan det vara ett tankemönster att förändra under de kommande tre månaderna? Byt ut mot nya, friska, sunda, upplyftande tankar och önskningar.

Personlig utveckling?

 

Överallt hör man det, personlig utveckling. Folk springer på meditationer, kurser, gruppsammankomster, enskilda samtal,  gruppsamtal…. You name it, det finns där.

Så vad är det vi söker? Vad är det vi vill ha? Kan jag inte bara må bra genom att promenera med min hund? Rida? Simma? Läsa böcker? Och vad är ”må bra”, förresten? Vad är det vi strävar efter? Flummigt?

Jag tänker så här:

Jag vill leva bästa möjliga liv för mig och använda mig av alla mina styrkor! Vad behöver jag för att nå dit?

Behöver jag arbeta bort min rädsla för att prata inför en grupp människor? Har jag tröttnat på mitt kontrollbehov som låser in mig i allt från ätstörningar, en värld av perfektion som ingen människa kan leva upp till, känslan av att aldrig riktigt duga som jag är, till att jag fastnar i destruktiva relationer, hela tiden upprepar samma misstag, eller är rädd för att byta jobb, trots att jag inte trivs där jag är? Varför sätter jag alltid mig själv på undantag?? Varför kan jag aldrig någonsin lära mig att säga vad jag tycker och stå upp för mig själv? Varför är min känsla av att vara bra alltid kopplad till det jag presterar?

Vad är det som lägger hinder i vägen för mig? Varför kommer jag aldrig dit jag vill??

Eller hur kan jag lyckas ännu bättre med min träning/relation/mina tankar?? Vad behöver jag göra för att nå nästa växel med mig själv?

Eller är jag bara nyfiken på mig själv, på mina styrkor och mina svagheter – vill jag identifiera dem och därmed aktivt använda mig av dem?

Om något av ovanstående stämmer in på mig och jag vill göra något åt det, då väljer jag någon form av personlig utveckling.  Enligt min erfarenhet är det av stor betydelse att vi möter andra människor, därför fungerar det sällan att bara läsa självhjälpsböcker. De kan ha stor betydelse, de kan rent av vara avgörande för oss, men den bästa utvecklingen får vi tillsammans med andra människor- om nu målet inte är att bli skogsmunk och leva i tystnad med mig själv som enda sällskap.

I olika gruppsammanhang ställs vi inför olika aspekter av oss själva- någon säger något som provocerar mig, retar mig, stör mig – varför? Vad är det som gör att jag går igång på just det där? Vad kan jag lära mig av det? Är det ett mönster hos mig? Rent av en blockering som hämmar mig? Kan jag ha fungerande relationer med andra om jag inte har en fungerande relation med mig själv?

Själv jobbar jag med personlig utveckling hela tiden! Med min egen i form av kurser, grupper, bergsmeditation och med andras i form av grupper, enskilda samtal, bergsmeditation och medialt arbete. Varje år sedan mitten av 00-talet har jag gått minst en utbildning som innebär personlig utveckling för mig. Det har förändrat mitt liv- i mig. Jag bor på samma ställe och har ungefär samma typ av arbete, men mitt liv med mig själv är förändrat- mina möjligheter är förändrade och min vardag är förändrad.

Så personlig utveckling är inte flum- utan mycket konkret inventering av vad vi redan är bra på och vad vi behöver träna på – och sedan fattar vi ett aktivt beslut att ta oss själva på allvar och aktivt medverka till att göra vårt liv bättre!

Var och en av oss har den förmågan, den möjligheten och var och en av oss förtjänar det!

Bergsmeditation

 
Bergsmeditationen ger dig tid för dig själv. Du möter dig själv i meditationen, olika aspekter av dig och du möter och får tillgång till dina känslor, i en takt som är precis lagom för just dig.
 
När du möter dina känslor kan du också börja sätta ord på dem. Dina känslor tar sig olika uttryck, du kan uppleva dem som symboler, färger, bilder, förnimmelser….
 
Vi hjälps åt i gruppen att tyda din meditation – vad kan symbolerna i just din meditation stå för? Vad betyder de olika passagerna och hur kan man dra paralleller från meditationen till här och nu i min vardag? Vi använder i hög grad vår intuition när vi tyder varandras meditationer och det för med sig att du också tränar och utvecklar din intuition.
 
När du mediterar tränar du din koncentration, du tränar på att ”släppa taget” om vardagen för en stund, för att sedan kunna vara mera här och nu, just i vardagen. Du får prata om de känslor du upplevde i meditationen, sätta ord på dem och använda och träna din egen intuition när du sätter ord på den upplevelse de andra deltagarnas meditationer väcker hos dig. Det handlar alltid om just dagens meditation och endast om den. Vi går inte in på eller pratar om känslor eller upplevelser, händelser eller saker i ditt privata som sker utanför meditationslokalen.
När du mediterat regelbundet en tid, kan du känna att ”något händer” – kanske släpper du en rädsla, något som hindrat dig. Kanske börjar du känna större självförtroende, starkare självkänsla. Kanske märker du att din intuition- magkänsla- blir tydligare, starkare och kanske vågar du i högre grad än tidigare följa den känslan.
 
Det är precis det bergsmeditationen handlar om. Att hjälpa oss att må bättre, lära känna oss själva bättre, få tillgång till vårt oerhört rika inre liv för att må bättre här, nu och framåt.
 
 

Law of attraction!

 

Nu är vi en bit in i januari och för mig är den här månaden ett utmärkt tillfälle att välja att släppa det gamla, förlåta och välkomna något annat. Vad vill jag inte ta med mig under 2015? Vad kan jag tryggt och med lättnad lämna bakom mig? Det kan handla om sårade känslor, vanor jag lagt mig till med som jag inte vill behålla, beteenden som inte längre tjänar mig något syfte, gamla känslomässiga reliker från en dåtid som varit och är förbi. Ett ganska uttjatat uttryck är ”vi har bara nuet”. Och det får vara hur tjatigt det vill, men det är sant. Dåtiden, det förflutna, det är ju som det är. Vi kan inte ändra på det, vi kan inte göra det ogjort. Men jag kan faktiskt välja om jag tar det med mig och låter det störa mig i min vardag eller om jag lämnar det kvar bakom mig.  Om det är svårt? Ja. Och nej.

Jag måste bestämma mig. Verkligen bestämma mig. Jag kan börja med vad jag VILL ha, istället för vad jag INTE vill ha i mitt liv. Law of attraction- det jag sänder ut, så blir det. Och det gäller definitivt också det negativa vi sänder ut i form av tankar och livssanningar. ”Jag är inte intressant, alltså får jag inga nya vänner”. ”Det är ingen idé att jag letar efter något annat jobb, det finns ändå inget jag skulle få som jag trivs med”. ”Män är idioter, jag träffar bara såna det är något fel på!”

Var försiktig med vad du önskar dig! Risken är stor att det blir så och det beror på attraktionslagen – lika energier dras till varandra och allt omkring oss och vi, är energi. Våra tankar är energi och våra tankar är förbundna med vårt högre jag och vårt högre jag är en del av alltets energi. Kraften i det vi sänder ut kan inte överskattas och det här innebär också att vi inte är maktlösa, vi kan alltid förändra vårt sätt att tänka, det vi ber om.   Och ja, vi kan förändra våra liv genom våra tankar. Fokusera inte på frånvaron av något i ditt liv, fokusera på tanken att det kommer till dig. Byt: ”Det finns ändå inga roliga saker jag har råd eller möjlighet att göra och därför är mitt liv urtråkigt” till ”Jag välkomnar  positivitet och glädje in i mitt liv” – och välkomna med eftertryck i tanken och tänk tanken varje morgon när du bett Ärkeängeln Michael att omsluta dig med gudomligt ljus. ”I dag väljer jag glädje!” Då är det det du attraherar istället för den negativa aspekten du kanske fastnat i. Jag använder själv den här metoden och jag vet att det fungerar. Den andra starka kraften är förlåtelsen. Det du vill släppa taget om känslomässigt- börja varje morgon med tanken: Jag förlåter den som gjorde mig xxxx…., jag förlåter mig själv för att jag inte förstod bättre, inte visste bättre, gjorde ett misstag, eller vad det nu kan vara. 

Law of attraction- låt 2015 vara det år då du tillåter dig själv att praktisera det på riktigt!

Ta hand om er själva och varandra!

Att må bra i kropp och själ

Under sista halvan av 2014 behövde jag prioritera bort något, tiden räckte helt enkelt inte till. Med facit i hand så valde jag fel. Jag har under många år haft träning som stort intresse, som hobby, ventil och energitankning men så under förra årets senare hälft så valde jag att dra ner på träningstiden och det blev till ett minimum. Så var det inte riktigt tänkt, men så är det nu med saker vi väljer att prioritera ner - vart tog tiden vägen??

 

Summa summarum: Jag har varit tröttare och upplevt att jag haft mindre tid än vanligt- trots att jag tänkte att det skulle bli tvärtom. Så, gör om och gör rätt! Träningen är tillbaka på prio 1 och min kropp behöver näring! Det få den genom att jag väljer mer vitaminer, mer grönt, mindre mjölkprodukter och mindre gluten - jag har märkt tidigare att jag mår bra av det. Jag är alls inte militant, utan äter allt, jag bara väljer lite mer av det jag vet är bra för mig!

En grön om dagen! Det här är grönkål, spenat, ingefära, banan, apelsin, chiafrön och vatten som fått åka några varv i mixern. Utmärkt tillägg till frukosten eller som ett mellanmål.

Helgfrukost blev mjölk- och glutenfria bovetepannkakor gjorda på ägg, rismjölk, fiberhusk och bovete och till det lite varma hallon och kiwi.

Vad behöver du i din vardag för att må bra? Hur ser du till att få det?

 

"Fy vad smal du är!"

Jag har funderat ett bra tag på att vi människor blir provocerade av hur andra människor ser ut eller väljer att leva. För ett tag sedan läste jag kommentarerna på ett Instagram- inlägg gjort av en kvinna som har ett eget klädmärke. På bilden står hon och visar upp ett par byxor från den senaste kollektionen, hon har dem på sig och fokus är på plagget. Bland kommentarerna står, förutom lovorden: ”Fy vad smal du är”, ”Ät, kvinna!”, ”Alltså… tycker du inte att du har ansvar ändå, med tanke på alla ätstörningar och så?”  

Det berör mig och jag undrar med vilken rätt vi kommenterar andras kroppar, utseenden eller livsstil. Jag följer ett antal bloggar som drivs av framgångsrika kvinnor, inte sällan ser de bra ut och inte sällan har de gott om pengar. Och väldigt ofta är kommentarsfälten fyllda av åsikter just om personens utseende, kropp och köpvanor. Även om inläggen handlar om något helt annat, men kanske finns en bild på personen i fråga i inlägget och det är om bilden kommentarerna handlar.

Vi behöver inte gå till bloggar, det här förekommer hela tiden. Jag pratade med en kvinna häromdagen, hon har valt att inte äta kött och hon har också valt att inte dricka alkohol. Hon berättade med ett exempel om vilken typ av kommentarer hon kan få, när det av någon anledning kommer upp vad hon äter och dricker och inte. ”Ja, fast jag äter faktiskt mycket ekologiskt även om jag äter kött nu!” ”Det här är i alla fall ekologisk kyckling”! Kommentarer som kommer snabbt, utan att hon frågat, tittat eller gjort något annat än kommit in i rummet.

Förutom det faktum att jag jobbar med mediumskap (och hur provocerande är inte det!? :-)) så tränar jag i perioder ganska intensivt och är då ganska petig med vad jag äter. Petig med vad jag äter är jag alltid, så till vida att jag helst väljer ekologiskt, biodynamiskt, rättvisemärkt och närodlat om det finns möjlighet. Jag får ganska ofta kommentarer om det. Nu är det ganska många år sedan jag rökte, men innan jag slutade med det var det aldrig någon utanför familjen som påtalade att jag minsann borde sluta eftersom det är både dyrt och farligt. När jag slutade röka, så gjorde jag det med hjälp av en princip där man inte byter nikotinet mot något annat ohälsosamt. Inga nikotinplåster och inget tugg på godis eller annat. Nikotinet var bannlyst, men vad man stoppade i sig valde man själv, men det rekommenderades att man skulle byta cigaretterna mot promenader, träning etc, något uppbyggligt.

Plötsligt fick jag kommentarer. ”Men jösses vad du går mycket! Tagga ner…”. ”Alltså, varför äter du inte en macka på fikat??” ”Börjar det inte gå lite långt nu, det här med kosten?”, ”Hur mycket tränar du egentligen??”

Jag var helt hälsosam, hel tiden. Ingenting förändrades egentligen med min vikt, mina träningsvanor, min kost, förutom att jag gick mer. Jag promenerade i oändlighet för att mota bort röksuget.

Men det var lite märkligt att det var de hälsosamma valen som triggade igång reaktionerna. Jag förstår att människor kommenterar och opponerar sig emot att någon försöker övertala dem att anamma den egna livsstilen, men det har jag aldrig gjort. Men får jag frågan så säger jag vad jag tror eller tycker.

Samma berättelser får jag från vänner som är exempelvis uttalat kristna, medium, veganer eller vad det nu kan vara. Åsikterna flödar, utan att någon bett om det.

Vad säger ni? Har ni råkat ut för det här? Har vi människor svårt med det som sticker ut lite från den allmänna normen?

Intuition

 

Vad är intuition och vad är det inte? Hur kan vi använda oss av vår intuition i vardagen?

Jag tänker börja med vad det inte är. Intuition eller intuitiv kunskap är inte information från andevärlden. Så är det, även om det är ett medium som läser av energi från exempelvis ett föremål från en person som inte lever längre. Det är helt enkelt energin från personen som ägde föremålet, inte ett besök eller information från andra sidan. Sedan har det hänt, när man pratar om personen och känner av energifältet, att anden faktiskt kommer på besök, men det är något annat.

Du kan se din intuition som ett sjätte sinne som använder alla dina andra fem sinnen för att tala till dig. Du kan uppleva dina sinnen rent fysiskt men det finns också en mental eller andlig aspekt av dem som man kan beskriva som din inre vision, en känsla av något eller en bild av något. Vi är många som känner av det, men inte alla vet vad det är, hur informationen jobbar, hur vi lär känna vår intuition eller hur vi kan kontrollera den.

Intuition är motsatsen till logik och det är en annan form av intelligens än vi är vana vid. Det kan vara nog så svårt att bortse från förnuftet och låta intuitionen vägleda oss och oftast använder vi dem tillsammans. Men lika ofta bortser vi från den där inre rösten, känslan i magen och fattar beslut grundade bara på intellekt och vad som logiskt borde vara det rätta. Det blir sällan bra. Inte heller blir det bra om vi helt bortser från all rim och reson och bara går på vår omedelbara känsla – då är det nämligen ganska sällan vår intuition vi följer, utan vårt ego (och det återkommer jag till i ett annat inlägg). En intuitiv känsla återkommer, den påminner oss hela tiden, vägleder oss hela tiden. Olika ideér som dyker upp, tankar och känslor som skiftar och växlar- det är inte intuition.

Om du väljer att lära känna och utveckla din intuition så lär du dig också att lita på den. Och det är när du lärt dig lita på din intuition som det händer grejer! Du kommer att ha en inre vetskap/kunskap som guidar dig i varje situation, vid varje val och varje beslut. På alla sätt, hela tiden.

Du kan enkelt börja träna! För att lära känna hur just din intuition jobbar kan du t.ex. be om föremål från två personer. Välj två som är olika till temperament, gärna olika kön och olika åldrar. Låt dem lägga föremålen i varsitt kuvert, märkt så de vet vilket som är vilket. Sätt dig i lugn och ro, håll i ett kuvert i taget. Vad får du för känsla? Får du upp några bilder? Ta god tid på dig, men inte så god tid att intellektet snärjer sig in och tar över. Skriv ner vem du tror äger varje kuvert och kolla om det stämde. Du kommer att göra missar och då kan du fundera på vad det var du inte lyssnade på i dig själv, kanske fick du en känsla av hundar. Om den ena är allvarligt allergisk och den andre älskar hundar och har hund, så kräver det övning att hitta nyanserna – du kan få upp en tanke om hund, vet att den ena har hund och direkt fatta beslutet att det är den personens föremål i kuvertet. Hade du väntat en stund, känt lite till, kanske du hade fått mer information som fått dig att revidera ditt första beslut. Börja där och sedan kan du skriva ner alla tankar och känslor och bilder du får till dig när håller i föremålen och kolla hur mycket om stämmer. Samma känsla, samma bilder, samma språk använder din intuition när den vägleder dig när du ska fatta beslut.

Så träna på! Lek och hitta just din intuitions språk.

Gästbloggare: Johanna Hultin

Vad är egentligen positivt tänkande & goda affirmationer?

 

 

Positivt tänkande”, ”positiva affirmationer”.

Alla har hört talas om det, få vet vad det egentligen betyder och innebär och ofta förlöjligas hela begreppet. Det är tveksamt om det finns någon ytligt populär ”sanning” som är mer missförstådd än tesen att vi själva kan påverka vårt mående via våra tankar.

Nej, det går inte att transformera livet genom att rabbla ord och tankar man inte tror på, som får en att känna sig löjlig. Vad det egentligen handlar om är ENERGIN BAKOM våra tankar. Om vi bär på stor emotionell och mental smärta, om det är grundprogrammeringen i våra kroppar, då är det också den energin vi går ut med i livet – till alla vi möter och till universum. Helt omedvetet, förstås.

Då spelar det verkligen ingen roll om du tänker ”happy-go-lucky-tankar” tills himlen ramlar ner – din ENERGI och smärtprogrammeringen förblir nämligen opåverkade om du inte

1. är medveten om dom, accepterar dom och

2. förstår HUR man använder sig av tankens kraft, samt

3. medvetet väljer att jobba med grundproblematiken – på djupet, med full fokus och disciplin.

Det är inte lätt. Men det KAN verkligen förändra ditt liv, fundamentalt. Vad ”enbart” ”positiva tankar” – alltså utan hela den fulla insikten och det medvetna arbetet – kan bidra med – trots allt – är att FÖRBEREDA hjärnan och sinnena för en kommande förändring. Ju mer positiva tankar vi tänker, desto lättare blir det för kroppen att känna och uppleva positivitet och glädje. Alltså är positivt tänkande alltid mer konstruktivt än negativt tänkande – till och med då du inte tror på det du tänker! Och, förstås; ju mer vi tänker mörka, förorättade och fördömande tankar, desto mer fastnar vi i negativa mönster och desto mer förankrar vi det ”trasiga” programmet i kroppen.

Det är en livstidsuppgift att lära sig förstå det här på dess mest fundamentala nivå – men själva VILJAN; intentionen, är A och O.

Johanna Hultin

www.livspotential.nu

https://www.facebook.com/Livspotential

 http://livspotential.wordpress.com/

Barn med paranormala upplevelser

Jag hoppas att ni har en trevlig helg! Själv sitter jag och skriver tenta… Eller nåja. Jag växlar lite mellan texterna, jag erkänner. Det är lite sisådär med disciplinen idag, känner jag!

Jag läste just något som fick mig att tänka på barn med mediala upplevelser. Då och då möter jag barn som berättar att de upplever saker. Saker som andra inte ser. Barn, särskilt yngre barn, pratar gärna om det och det kan komma vid frukostbordet: ”Igår när jag pratade med farmor sa hon att jag skulle sova så gott och hälsa till dig, pappa”. Det kan ju verka lite skumt om farmor faktiskt inte lever längre. Det kan komma en liten viskning strax före farfars begravning: ”Jag liksom visste att han skulle dö… flera dagar innan.” Eller: Mamma, du måste köra en annan väg till affären, för det går inte att komma fram den här vägen”. Nähä, säger man förstrött och kör vidare och får vända eftersom det ligger ett träd över vägen.

 -  HUR kunde hon veta det??

Vad säger man? Vad gör man när man har ett barn som ser och upplever saker man kanske inte alls ser eller känner igen eller alls själv tror på? Och vad säger man till den lille parvel som är rädd? Och om man blir rädd själv? Om ens lillskrutt sitter ensam på sitt rum och uppenbarligen pratar och pratar med någon och skrattar så hela den lilla kroppen kiknar, vad gör man då??

Mitt första tips är att du själv skaffar dig kunskap kring det vi kallar andlighet eller medialitet.

Jag tänker att det viktigaste är att lyssna helt förutsättningslöst. ”Jasså, säger du det?” ”Jasså, pratade du med farmor igår?” Är du nyfiken så frågar du vidare, sa farmor något mer? Var det roligt att prata med henne? Ibland visar det sig att barnet fantiserar och ibland visar det sig att barnet faktiskt tycks ha träffat farmor och min poäng är att det egentligen inte alls spelar någon roll vilket.

Lyssna förutsättningslöst och kom med råd och tips bara om barnet frågar eller uppenbart behöver det. ”Pappa, det är någon i mitt rum!” Pappa kommer in till en rädd liten en i sängen och försöker trösta: Nejdå, du ser, här finns ingen alls. Han öppnar skåp och garderober och visar under sängen och på alla möjliga pedagogiska vis att det verkligen är helt tomt. Och hela tiden kanske det står någon och intresserat tittar på vad pappa gör. Någon som pappa inte ser, men som barnet ser. Att framhärda då, i all välmening, om barnet pekar och berättar att där, där står hon! och säga nejdå, här är alldeles tomt, det kan skapa mer oro. Inte bara konstaterar barnet att man är ensam om att se, men också att man inte blir trodd och vad är det då man ser egentligen? Är jag konstig?

Blir du som förälder irriterad och provocerad? Okej, den känslan rår man inte över, men mitt krassa råd är då: Ta hand om den känslan själv, du är vuxen. Lägg den inte på barnet.

Bara lyssna. Jasså, säger du det, är det någon här? Var då? Barnet pekar. Okej, vem är det, kan du se det? Fråga vidare om du är intresserad och lägg ingen värdering i om det är fantasier eller inte. Egentligen spelar det ingen roll. Du kan alltid säga att vad det än är som är här så är det inget farligt.  Lyssna och ta på allvar och om det är bekymmersamt med mycket rädslor hos barnet eller dig som förälder, så kan man alltid be om hjälp.

Om man har ett barn som skräms av sina upplevelser och oavsett om du själv som vuxen tror på andevärlden eller inte, så kan du säga: Det finns de som tror att… eller det finns de som upplever att… det är helt okej att du är uppriktig med att du inte ser eller upplever det som barnet ser, det allra viktigaste är att inte döma eller helt avfärda.

Andevärlden vill ha kontakt med oss och barn är väldigt mottagliga, de har ett ”tunnare filter” än vi vuxna. Andevärlden består av många olika energier och varelser. Änglar, ärkeänglar, andeguider, nära och kära som dött, ljusvarelser av olika slag och allt är olika former av energi på olika frekvenser i olika dimensioner. Som jag förställer mig det så handlar det om kommunikation på olika frekvenser, som en radio ungefär. Du kan ställa in P1 eller P3 på radion och du kan ställa in andevärlden eller änglarnas sfär i med ditt sinne. Som barn kan du inte riktigt välja frekvens, utan är vidöppen för all slags kommunikation.

Som förälder kan du be att barnets guider och dina egna, skyddar barnet från det som skrämmer. Be helt enkelt att besöken upphör, stör inte Pelle när han ska sova, tack så mycket. Du kan be ärkeängeln Michael att omsluta barnet med varmt vitt ljus, som fungerar som ett förstärkt filter och du kan be Michael att vara mycket varsam med vem han släpper in i barnets fält.

Det kanske viktigaste: Gör inget bekymmer av det om barnet inte upplever något bekymmer.

Vad har du för tankar och erfarenheter? Tycker du annorlunda? Tveka inte, kommentera gärna!

 

Välkommen 2015!

Jag hoppas att ni haft en riktigt skön nyårshelg! Det här året kommer jag att fokusera på att arbeta med mitt företag och ta en paus från utbildningar ett tag. Jag har oavbrutet skaffat mer kunskap inom medialitet/personlig utveckling och sedan 2006 har jag faktiskt gått utbildningar nonstop! Jag bygger på mina kunskaper såväl inom personlig utveckling som inom mitt mediala arbete och nu i årsskiftet så avslutar jag dels en ett år lång universitetskurs som handledare inom socialt arbete, såväl för grupper som individuellt och jag är också i sluttampen av en individuell utbildning för Birkan Tore. Jag är stolt och glad över mina diplom från Birkan och Terry Evans, för mig är de en bekräftelse på hårt arbete och målmedveten satsning på att göra min dröm verklig - att få arbeta för andevälden och med människor är det bästa jag vet!

Det är med stor glädje och nyfikenhet jag ser fram emot året som kommer!

Mina diplom hänger i mitt arbetsrum, och bilden på Birkan är från 2013 då jag gick utbildning till Angel medium för honom. Den andra bilden är från i våras, då jag presenterade mig och mina tjänster på Terrys storseans i Växjö.

Vad är dina mål? Vad vill du fokusera på under 2015? Våga tro på att du har förmågan att faktiskt åstadkomma nästan vad som helst om du bestämmer dig för det!

Mitt 2014

 2014 har fullständigt rusat förbi! Under våren var det först möhippa och sedan bröllop då min bästa vän gifte sig och tidig sommar bar det av till Hasslö och underbara vänner och en fantastisk långhelg som jag bär med mig fortfarande! Efter det bar det iväg i husbil genom Europa och till Belgrad för att hälsa på familjen där och som en hejdundrande final på sommaren så fyllde min syrra 50 år och bjöd in till fest! Under året har jag varit ute och presenterat min verksamhet, dels då Terry Evans höll storseans i Växjö och så har jag varit ute på mässa på Öland och i Huskvarna. Under hösten har jag fortsatt att utbilda mig med Birkan Tore. Nu är det alldeles snart dags att sätta punkt för 2014 och varmt välkomna 2015!