Hur blir du ditt bästa jag och hur blir ditt liv det bästa möjliga för dig?

Kort, koncist och brutalt och sagt med massor av kärlek:

Sluta ljuga för dig själv! Ta ansvar! Säg vad du vill ha! Sluta gnäll och sluta ge dig själv ursäkter!

Ditt liv är NU! Det pågår just nu.

Är du i harmoni? Är du nöjd och tillfreds med ditt liv? Är du precis där du vill vara? Mår du precis så bra som du kan? 

Nej, det är kanske inte så snällt sagt, men med all kärlek, det är sant. Jag förstår att det väcker känslor, meningarna ovanför. Bra - det är meningen.

Vet du om att just du är underbar? Vet du om att du både kan och är värd att må bra, hitta just din plats, ditt sammanhang? Vet du om att du har förmågan att skapa ett liv utifrån ditt hjärta och din själ?

Vet du också om att det enda som står i vägen för dig är... Du?

Kommer du ihåg när du lärde dig cykla? Du satte dig, du välte. Mamma eller pappa höll i pakethållaren och så kom du upp igen och trampade på och du har lyckligtvis glömt exakt hur många gånger du körde in i buskaget, husväggen, välte och slog dig. Förmodligen grät du, både för att det gjorde så otroligt ont att skrapa upp knän och armbågar, men sannolikt också av ren ilska och frustration! Säkert slängde du den förbaskade cykeln i marken och stampade in, arg som ett bi, ledsen och besviken. För att gå ut igen, lyfta upp cykeln och trampa vidare tills det magiska ögonblick då det funkade- du rullade iväg stadigt och tryggt!

Eller så visade du inte så mycket känslor utan klev gång på gång upp på cykeln, torkade tårarna och fortsatte lugnt och metodiskt tills du fixade det- tills du susade iväg på stadiga hjul!

Du vet redan vad jag ska säga: Hade du lagt av vid första eller ndra motståndet så hade du aldrig lärt dig cykla. Hade du inte "orkat" eller "haft lust" så hade du inte lärt dig. Hade du gett dig själv (ännu en) dag att softa och koppla av, så hade du heller inte lärt dig.

Om du helt enkelt hade kapitulerat i rädsla så hade du inte lärt dig cykla- du skapade själv det du ville uppnå, trots att du var rädd! Och du var inte ensam, säkert hade du någon där som skaffade cykeln åt dig och som kanske till och med höll i pakethållaren, som satte plåster på dina knän, men som lät dig försöka gång på gång.

Det är precis det mina översta rader handlar om. Att visa på att det är DU som skapar din verklighet.

Vi blir inte hjälpta av att mötas av ursäktande förståelse. Den sorten ger oss en väg ut och gör det möjligt för oss att fastna där vi inte mår bra av att vara.

Förståelse och kärlek är nödvändigt - livsnödvändigt. Men om vi tillåter oss att ha det bekvämt hela tiden, så kommer vi ingenstans. Det är inte enkelt med förändring! Det gör ont, det skapar motstånd och ibland vill vi bara lägga av.

Vi fastnar i vår bekvämlighet och ger oss själva ursäkter och så plötsligt inser man att halva livet har gått och vad hände med mina drömmar?? Mina visioner?? Min tro på mig själv?? Min respekt för mig själv och det som är jag?

Om du inte ärligt kan säga ja till de flesta av följande påståenden, så är du inte där du kan vara:  "Jag är nöjd där jag är. Jag mår bra i mig själv. Jag jobbar med det jag verkligen vill, mitt jobb ger mycket mer än det tar och jag omger mig med exakt de människor jag vill omge mig med. Jag är på en plats där jag är respekterad och accepterad för den jag är på riktigt och jag tar verkligen tillvara på all min kraft och förmåga och mitt normala tillstånd är att må bra med mig själv och i mig själv. Jag använder mina styrkor på ett bra sätt och har hyfsat god koll på mina svagheter. Jag klarar av livets smärtor, utmaningar och sorger och jag reser mig igen och återtar min kraft".

Vad du är värd att ha ett riktigt bra liv. Och det absolut bästa är att du behöver inte fixa det ensam. Du behöver göra jobbet, ja. Men det finns massor av stöd och hjälp att få.

Sök dig till ett sammanhang där du känner att du kan få stöd i din förändringsprocess. Bara du vet var du hör hemma- se dig omkring, känn efter.

Men ta dig själv på allvar och behandla dig själv som den fantastiska kvinna eller man du är. Det är du värd! Ditt rätta sammanhang finns därute, jag lovar!

En mycket god jul önskar jag dig!